Kraft och belysningsmateriel
Före andra världskriget användes elektrisk energi inom signaltrupperna främst för drift av de stora sändarkärrorna. Generatorn var speciell för varje sändare och lämnade direkt högspänd likspänning (100–500 volt) till sändaren. För de mindre stationerna fanns handdrivna generatorer.
För laddning av ackumulatorer fanns små 6–12 volts elverk, och selenlikriktare. Den normala växelspänningen var 115 volt, tvåledarsystem utan skyddsjord.
Staberna som arbetade i kvarter utnyttjade det befintliga elnätet. Som reserv fanns fältarbetslampor som drevs av NiFe-batterier (Alkaliska ackumulatorer).
Sambandsmaterielen, telefoner, telefonväxlar, drevs av torrbatterier.
Under andra världskriget uppstod nya behov av batteriladdning. Fordonen som var försedda med gengasaggregat förbrukade till fläktarna i aggregaten större energimängder ur fordonsbatteriet. De flesta fordonen hade 6 volts generatorer som ej lämnade tillräcklig ström för att kompensera den ökade förbrukningen, För laddning av bilbatterier och belysningsbatterier anskaffades bl a Homilite generatoraggregat med utrustning 1940.
Efterhand som alltmer elektronik tillkom så anskaffades elverk.
