Försvarets Historiska Telesamlingar
PPI- och DBU- historik vid SRF/SRT.
Stig Martin Eriksson anställdes 1943 vid Kungliga Marin Förvaltningen och var där verksam med bl.a. radar (Radioeko stn.ER1). Stig Eriksson blev från Marinförvaltningen ”utlånad” till Statens Uppfinnarnämnd där även Ove Norell KFF fanns. 1944 anställdes Stig Eriksson vid Standard Radiofabrik, SRF, som 1956 fick namnet Standard Radio & Telefon (SRT), där han via flygradio kom att vara verksam med bl.a. Radarindikatorer (PPI), Styrdata och Databehandlings-utrustningar (DBU). Stig Eriksson uppfattades som en mycket kunnig person och som teknisk direktör aktivt följde den tekniska utvecklingen inom och utanför företaget.
Stig M Eriksson och Frank Hammar Vd SRF
Stig M Eriksson berättar om starten med PPI och DBU vid SRF:
”1948 kallade FF till ett möte vid FOA laboratorium vid Bromma flygplats med representanter från försvarsindustrin för att ta fram riktlinjer för hur Sverige skulle kunna utveckla sig inom radarområdet. På mötet deltog bland annat avdelningschef Eric Söderbeck från Kungliga Arme Tyg Förvaltningen (KATF), Vd Frank Hammar från SRF, Tekn. dr C-G Aurell och Thorsten Lange från LM Ericsson. Som ett resultat av mötet togs bland annat beslut om att LM Ericsson skulle inrikta sig på utveckling och framtagning av radarstationer och SRT på utveckling och framtagning av PPI för radar.
Detta var ett betydelsefullt beslut som blev starten för SRT:s framgångsrika utveckling och produktion inom området.
SRF hade under mitten av 50-talet fått i uppdrag av Arméförvaltningen att överföra data från PPI till Luftvärnskanoner. Vi försökte först att med likströmssignaler få till överföringen men klarade inte av detta på grund av dämpningen i överföringskabeln och förstod då att vi behövde använda någon form av tonsignalering.
När germaniumtransistorer blev tillgängliga gick utvecklingen snabbt. Den första utvecklingen för digital överföring hade beställts av Arméförvaltningen. Detta resulterade senare i KATF-länken som tillverkades under typbeteckningarna DS1/DM1. Erfarenheten från detta projekt kom senare till användning för bl.a. en datalänk, som benämndes BISTO, för styrfunktionen till robotsystem Bloodhound.Under 1955 hade jag och Curt-Olof Svensson ett samtal med Ove Norell KFF där datalänken diskuterades. Norell var till en början mycket skeptisk till SRT förslag med digital överföring. Jag fortsatte mina kontakter med Ove Norell och kunde något senare (1956) referera till vid SRT lyckade försök med datalänk för Söderbäck på arméförvaltningen och fick därigenom Ove Norell intresserad.
Vid KFF hade en idé växt fram om att kunna överföra data från ledningscentral direkt till flygplan och leda dessa till ett mål. Omkring 1955 fick vi ett uppdrag från KFF att utveckla ett automatiskt målföljningssystem på information från Radarstation PS-08. Jag reste under1956 över till USA i ett försök att få fram teknisk information för utveckling av målföljningssystemet. Det visade sig att vi på SRT låg före i utvecklingen och jag fick resa hem igen utan några nya tekniska applikationer men med vetskapen om att vi hade en intressant teknisk lösning på gång. Med sig hem fick jag information om en ny teknik som benämndes ”Digital differential integration”. Det var denna teknik som inspirerade oss vid SRT till det digitala svepsystem (för radarpresentation på PPI) och till det digitala bäringsöverföringssystemet som kom att få avgörande betydelse för SRT fortsatta verksamhet inom radardatatekniken.
Jag ansvarade för utvecklingen av en rullboll med vars hjälp operatören kunde flytta en markör på PPI:et över radarindikeringen (målpositionen). Genom detta kunde objektet lägesbestämmas och via DBU-utrustningen behandlas och hanteras till olika intressenter. Detta var vid den tiden en unik teknisk lösning.
Jag fick Rullbollen patenterad enligt patent 184 579. Den tekniska lösningen förfinades och möjliggjorde en överföring av information till flygplan i realtid. Rullbollen kan ses som en föregångare till ”Data musen”.
Marconi fick för sitt lfc-system kravet att tillverka och införa rullbollar efter SRT specifikation. Funktionen var den samma men olikheterna är framförallt att Marconis kula är gul medan SRT:s är svart. Norska Luftfartsverket blev så positiva över rullbollens funktion att de tog in rullbollen i ett senare inköpt ledningssystem från Raytheon”.
Rullbollen (Foto Alfa) Östgöta kontrollcentral (Foto Alfa)
Detta var grunden och början på SRF/SRT stora framgångar med först digitala ledningssystem som följdes av stora datoriserade ledningssystem för det svenska försvaret och Luftfartsverket och med mycket stora beställningar för motsvarande ledningssystem för utländska centraler.
Läs mer om företagen och deras historia i Försvarselektronik från svenska leverantörer (G01/2014)
Då boken är stor (många MB) är den uppdelad i flera avsnitt.
Artiklar ur TIFF
PPI gav 6 300 kronor (nr 1/73)
PPI:er - farliga - eller ... (nr 2/87)