FN flygstyrka i Kongo F 22 1961-1963
Kongo blev självständigt 30 juni 1960, redan samma dag utbröt oroligheter inom landet. Provinsen Katanga ville bryta sig ur den nya staten och bilda en egen nation under ledning av Moise Tshombe. Efter en förfrågan från Kongos regering till FN sattes polistrupper in i landet för att återställa ordningen. Katanganesiska flygvapnet bestående av ett 10 tal propellerflygplan och tre tvåsitsiga jetskolflygplan (Fouga Magister varav bara ett var operativt) med kulsprutor upplevdes som ett hot av marktrupperna. Efter en begäran från FN 23 september 1961 beslöt svenska regeringen att en mindre grupp J 29 skulle ställas till U.N. Fighter Wings förfogande. Den 30 september 1961 startade fem stycken J 29B från F 8 för att transportflyga till flygplatsen N'Djili i Leopoldville 12 000 km söderöver, dit man anlände den 4 oktober.
En vecka efter ankomsten ombaserade man till Luluabourg i provinsen Kasaï, den första tiden var lugn, men den 29 oktober sköts ett FN transportflygplan ner och 30 minuter senare var den svenska kontigenten ute på patrullflygning längs gränsen mot Katanga, mest för att visa en styrkedemonstration. Den 6 december 1961 genomfördes de första attackuppdragen mot flygbaserna Kolwezi och Jadotville i Katanga av de svenska J 29 och 6 indiska Canberra. 1962 lämnade den indiska gruppen och de fyra etiopiska F-86 flottiljen och resurserna vid F 22 behövde förstärkas, därför tillfördes ytterligare fyra J 29 och två S 29. I slutet på december 1962 var striderna som häftigast, F 22 gav framför allt markunderstöd och genomförde raketanfall mot bland annat flygplatser i städerna Kolwezi och Jadotville och en radiostation i Elisabethville. Den 21 januari intogs Katangas huvudort Elisabethville och striderna för F 22 var i praktiken över. Men F 22 kom att vara kvar ytterligare ett år tillsammans med en iransk och en filippinsk grupp med F-86 Sabre. När flottiljen upplöstes i april 1963 flög två J 29 och två S 29 hem till Sverige, övriga flygplan sprängdes på platsen eftersom kostnaden att flyga hem dem ansågs för dyr då de inte skulle behövas för den svenska krigsorganisationen. Överste Sven Lampell som var flottiljchef stod inför många problem som operativ chef. I hela Kongo som är ca fem och en halv gånger större än Sverige fanns bara 10 flygfält som kunde användas av J 29, ingen meteorolog eller väderlekstjänst fungerade, och de tropiska skyfallen med åska och molnbildningar som bildades snabbt. För att lösa luftbevakningen var man hänvisad till två stycken DC-3:or.
Vid sidan av F 22 medverkade svenskar även i UN Light Aircraft Squadron
(Källa: Wikipedia)
Artiklar ur Flygvapennytt
Bragdmedaljen 1963 till Kongoflygare (nr 3/64)
En flygning a la Kongo (nr 2/62)
En flygoperation i Kongo (nr 3/62)
F 22:s insatser i Kongo (nr 2/63)
F 22-träff (nr 2/64)
Kongo-film om FN-svenskar (nr 6/62)
Kongorapport från en svensk FN - officer (nr 2/60)
Leopoldville ny huvudbas för FN-flyg i Kongo (nr 1/61)
"Lätt" flygare i Kongo (nr 3/62)
Mer an tvåtusen svenskar har deltagit i FN-insatsen i Kongo (nr 3/61)
Artiklar från SFF
Böcker
F22 - svenskt flyg i FN-tjänst, Berns Lennart
Fredsflygarna, Kongo 1960-1964, Hellström
FV Förband och Skolor 1900-talet, Braunstein