Försvarets Historiska Telesamlingar

Under slutet av det första årtiondet av 1900-talet kom fler och fler rapporter från de svenska militärattachéerna ute i Europa om att prov utfördes med flygplan för militära uppgifter. Detta var bakgrunden till att chefen för Fortifikationsförvaltningen i en skrivelse till Kungl. Majt den 5 oktober 1911 anhöll om pengar för anskaffande av flygplan för det svenska försvaret.

En del personer i Sverige tyckte att den politiska processen var för långsam varför bryggeridirektören Otto Neumüller i slutet av 1911 skänkte ett flygplan till marinen. Det var förenat med ett villkor nämligen att den första flygningen skulle utföras av hans sons svåger, löjtnant Olle Dahlbäck. Flygningen ägde rum den 3 februari 1912 då löjtnant Olle Dahlbeck flög kungliga flottans aeroplan, Nyrop N:o 3, med start och landning på Stora Värtans is. Det var starten för det svenska militära flyget.

Vid midsommar 1912 organiserades Kungl. Fälttelegrafkårens Flygavdelning som då bestod av tre flygförare, tre mekaniker, några 10-tal värnpliktiga samt två nylevererade flygplanen. De första flygningarna utfördes vid Axevalla hed i Västergötland. Lämpliga platser att starta och landa på var gräsbevuxna exercishedar med en vindstrut placerad i mitten av fältet. Vid de flesta regementen fanns dylika upptrampade gräsfält som användes av militära flygplan.

De militära flygfälten utvecklades mycket sedan pionjärtiden under tidigt 1900-tal. De första flygplanen i försvarets tjänst hade mycket blygsamma krav på start- och landningsbanor och ett någorlunda jämnt gräsfält med några hundra meters längd var fullt acceptabelt. De plana isbanor som vintertid erbjöds på sjöarna var av högsta klass under dåtida förhållanden. För Kungl. fälttelegrafkårens flygavdelning, före flygvapnets bildande, hade de gamla exercisfälten så goda baseringsmöjligheter att några speciella anläggningsarbeten för flygfält inte erfordrades.

1926 bildades flygvapnet som egen försvarsgren och armé- och marinflyget övertogs av det nybildade flygvapnet och fem flygkårer sattes upp F1 Västerås, F2 Hägernäs, F3 Malmen vid Linköping, F4 Östersund och F5 vid Ljungbyhed. Sveriges första fyra krigsflygfält (Vänersborg, Rinkaby, Vännäs och Boden) tillkom under första världskriget.  

För de fem flygkårerna fanns externa övningsfält som bestod av öppna gräsytor. Vid det första världskrigets utbrott ställdes nya krav på det militära flygets fältmässighet. För att kunna fullgöra bevakningsflygningar längs Sveriges gränser med de prestandasvaga flygplanen krävdes ombaseringar och markpersonal som servade flygplanen på övningsflygfältena. Efter kriget ökade antalet flygplan och flottiljerna behövde platser där de under kortare eller längre tid kunde öva. Dessa fick benämningen Övningsflygplatser. Som övningsflygplatser kan bl.a. följande platser nämnas:

• Sjöbo   
• Sövdesborg  
• Hasslösa  
• Borlänge Rommehed  
• Vännäs  
• Boden  
• Rinkaby  
• Hästholmen  
• Karlsborg

Sambandet från övningsflygplatserna till och från flygplan och med flottiljerna var viktigt, därför hade en bilburen radioutrustning (Tmr I-VII) tagits fram som tilldelats flottiljernas divisioner som de skulle ta med sig till övningsflygplatserna. Det var två fordon bestående av en stationsbil med sambandsutrustning (radio och telefon) samt en maskinbil med strömförsörjning och antenn.

                 Stations- och maskinbilarna och manöverplatsen i stationsbilen.

De första bilburna radioutrustningarna innehöll en långvågssändare MS 20 och en långvågsmottagare E 225 S. Radiostationerna var avsedda för telegrafisändning med kontinuerliga och tonmodulerade svängningar samt för telefoni. Räckvidden för radiosambandet angavs till c:a 500 km.

Under 1932 hade samtliga fordon kompletterats med kortvågsradio som var den av SATT tillverkade sändaren SMS 20 och mottagare M4k. Långvågsmottagaren hade bytts ut mot mottagare M4.

Med anledning av de låga frekvenserna blev antennen mycket stor och otymplig. På annan plats finns beskrivet hur värnpliktiga uttryckte sig vid resning och fällning av antennen.

Fordonen och rest antenn. Två radiooperatörer vid Malmen 1923.

Det fanns ett stort antal övningsflygplatser av skiftande storlek och nyttjande. Flera blev Krigsflygfält under 40-talet och några blev flygflottiljer. En av dessa övningsflygplatser var Karlsborg som här presenteras mer ingående. Det mesta av innehållet är hämtat från F6 Muséedel i muséet vid Karlsborg fästning.

Ursprunget var ett litet gräsfält vid Gräshult samt en sjöstation från 20-talet, dessa användes bl.a. vid målflygning och målbogsering för land- och sjöbaserade flygplan. Från flygvapnets bildande 1926 sorterades dessa under F3.

Det första som nämns är en hed som kallas ”Lusharpan” inte långt från fästningen. Namnet kommer från att det var en avlusningsplats för ryska krigsfångar. (Som kanske hjälpte till med att gräva Göta kanal). Det var på denna plats som den första flygmaskinen landade vid Karlsborg den 29 maj 1913. Det var arméns fransk byggda monoplan som flögs av löjtnant Gösta von Porat som hade sin fästmö i Karlsborg. Lokaltidningarna beskrev denna historiska händelse som ”Romantik i flygmaskinens århundrade”.

          Gösta von Porats landning vid Lusharpan 1913           Löjtnant Gösta von Porat

Löjtnanten Gösta von Porat var placerad vid Malmen och ”Lusharpan var en av Malmens Övningsflygplatser. Det militära flyget tillhörde vid denna tidpunkt arméns flygkompani vars märke och bärande framgår nedan.

          Flygkompaniets märke                                                och placering

Bilden nedan visar när Flygkompaniet i Linköping lämnas över till F3 Kårchef Gösta von Porat på Malmen den 1/7 1926. (När flygvapnet bildades 1926 blev Porat utnämnd som chef för F3, Flottiljerna benämndes då som Flygkårer). Han meddelade att man inte längre tillhörde armén utan det nya flygvapnet. Det är den bilden som brukar känneteckna starten av det svenska flygvapnet. En timma senare träffar han cheferna för regementena I 4 och I 5 för att överta deras lägerplatser. Det uppges att det skedde under en tryckt stämning då det bar emot för grenadjärerna att behöva överlämna det gamla hedervärda övningsområdet till den ”Gökunge” som släppts in 13 år tidigare.

Flygkompaniet lämnas över till Gösta von Porat och flygvapnet. Bild Flygvapenmuseet.

Bilden nedan visar ordergivning före flygning framför ett flygplan av typ Fokker S6 sommaren 1932 vid Gräshult.

Från 1928 var F3:s förband baserade i Karlsborg varje sommar. 1936-38 byggdes fältet ut för att bli flygflottiljen F6 som blev klart och togs i bruk 1 juli 1939. Västgöta flygflottilj F6 mottog sin fana den 5 december 1940 i Karlsborg. Fanan överlämnades av HKH Prins Gustaf Adolf.

Överstelöjtnanten med särskild tjänsteställning Claes Bjärle blev tillförordnad flottiljchef för Västgöta flygflottilj (F 6) åren 1993–1994. Han blev flottiljens sista chef då den avvecklades den 30 juni 1994. När F 6 avvecklades överlämnades flottiljens fana till chefen för Skaraborgs flygflottilj (F 7). Som sedan detta datum för minnet och traditionerna vidare för F 6. Fanan för Västgöta flygflottilj F6 är överlämnad till Armémuseum, där den även förvaras.

F6:s sista chef Claes Bjärle överlämnar den hoprullade fanan till chefen F7.

Med detta trodde man att flygvapnets engagemang i Karlsborg var slut men så var det ej. När detta skrivs har flottiljen åter tagits i bruk men mer om detta överlåts till annan skribent när tiden är mogen för detta.

Kartan visar land- och sjöflygstationerna:

1. Lusharpan
2. Gräshult
3. Sjöflygstationen 1920-talet
4. Planerade Sjöflygstationen
5. Karlsborgs fästning

Karlsborgs fästing med Lusharpan i förgrunden