Markradiostation RK-01 C/R
Markradiostation RK-01 C/R med mottagarantenn. Mottagarterrängbil vid PJ-21/F
Markradiostation RK-01 C/R
1948 anskaffades radarstation PJ-21som först utgjordes av rörliga enheter placerade på 6 st fordon, PJ-21/R. I en av dessa fordon, Indikatorvagnen, fanns tre operatörsplatser med PPI:n där radarbilden kunde följas, en manöverpanel för radio och telefon. Radion bestod inledningsvis av tre st Fmr-V som var installerade i stationsvagnen. Varje radiostation hade fyra förvalda frekvenser vilket innebar att PJ-21 kunde manövrera 12 st frekvenser. När Lfc m/50 uppfördes installerades PJ-21 på 6 st Lfc m/50 typ 1 som då fick benämningen PJ-21/F. Nu kunde flygplanen följas i luften från radarstationernas PPI:n och med radio ledas mot mål. Före leveransen av PJ-21 fanns ingen erfarenhet i Sverige av att en radar-jaktledare (Rrjal) med indikatorbilden (PPI) framför sig att med radio leda jaktflygplanen till och under anfall. PJ-21 blev den första radarstation i landet för sådan radarjaktledning.
Under slutet av 40-talet stod det klart att radiostation Fmr-V skulle behövas att kompletteras med en modernare radio på UK-bandet. Bland annat med anledning av det ökade antalet flygplan och det utökade ledningsbehovet med flera radiofrekvenser. Genom underrättelseverksamhet visste flygstaben om att fientliga bombföretag hade med sig speciella flygplan med störare mot radio. Varje sådant flygförband som medförde störsändare skulle komma att omge sig med en så kallad radiostördimma. Egen jakt måste från Lfc eller framskjuten jaktradar, med bibehållen radiokontakt, kunna ledas så långt in i denna stördimma att de fick ögonkontakt med fienden eller kunna se denne på flygplanets radar. Detta var emellertid endast möjligt om våra egna markstationer förfogade över så starka sändare att den egna radiosignalen hördes starkare än fiendens sändare inom det luftrum som vi önskade kontrollera. Den radioförbindelse som ansågs vara mest sårbar för fientlig störning var radioförbindelsen mellan stridsledaren och jaktförband i luften. Denna förbindelse bedömdes, enligt erfarenheter från andra världskriget, komma att utsättas för mer eller mindre permanent störning så ofta som tillfälle gavs. Utöver detta var det viktigt att flygplanets radiomottagare var så smalbandig som möjligt och att dess antenner hade en bakåtriktad antennlob.
Med anledning av störhotet gav KFF beredningsarbete en inriktning på att en 50 W sändare med ett 350 W effektsteg var tekniskt ekonomiskt möjligt att anskaffa. Till detta skulle en manövrerbar riktantenn anskaffas med en antennförstärkning på c:a 10 dB. Med detta skulle en uteffekt i huvudloben motsvarande en rundstrålande sändare på c:a 3 000 W erhållas. I rimligt störd miljö och med det störande flygplanet på ett visst avstånd beräknades en radioräckvidd på 100 km.
1950 beställdes VHF radiostation RK-01 från Standard Radio med första leverans 1952. Radiostationen var den första egna utvecklade utrustningen på VHF-bandet med frekvensområdet 100-156 MHz, den var mycket modern och utgjorde ett stort radiomässigt lyft för Flygvapnet. Till radioutrustningen beställdes ett effektsteg på 350 W.
Med den modernare radioutrustningen ersattes PJ-21 Indikator- och stationsvagnar med två nya fordon, Mottagarterrängbil och Sändarterrängbil) tillsammans fick de benämningen Radiostation RK-01 C/R. Antennutrustningen fick transporteras på en lastbil.
I samband med införandet av Radiostation RK-01 kompletterades PJ-21/R stationerna med två fordon som benämndes RK-01 C/R bestående av två fordon, mottagarterrängbil och sändarterrängbil. Antennutrustningen fick transporteras på en lastbil.
Mottagarterrängbilen innehöll:
- Två markradiostationer FMR-5 för sändning och mottagning på 8 kanaler.
- Två RK-01 mottagare med två reservkanaler
- Två manöverutrustningar för riktantenner
- En manöverplats med PPI
- Två manöverpaneler för RK-01 och Fmr-V
- Två manöverpaneler för telefon
- Förberedd för två RL-02 stationer
Mottagarterrängbilen med Fmr-V RK-01 mottagare och Operatörsbordet.
Operatörsbordet kunde tas ut ur Mottagarterrängbilen och placeras på annan plats vilket förekom vid bl.a. PJ-21/F platserna där operatörerna kunde vara placerade i bergsutrymmen eller i betongbunkrar.
Sändarterrängbilen innehöll:
- Två sändare RK-01
- Effektsteg 201 med två av varandra oberoende förstärkare
- Som antenn fanns två typer, dels en fast riktantenn som installerades vid PJ-21/F och dels en manövrerbar riktantenn som installerades i första hand vid PJ-21R. Manöverapparaten sköttes av operatören i Mottagarterrängbilen.
Radiostation RK-01 med effektsteg i sändarterrängbil. Sändarantennen vid PJ-21/F
RK-01 riktantenn med manöverenhet.
Det planerades att cirka 15 Markadiostationer RK-01 C/R skulle tillverkas och den operativa perioden var från mitten av 1950-talet till mitten av 1970-talet.
Under den operativa tiden utfördes generella och lokala modifieringar var avvikelser från denna beskrivning finns.
Mer att läsa
Svenska Flygvapnets Styrdatasystem (9 MB) Författare: Arne Larsson. (F22/04)