Radiostation RT-01
Allmänt
Under slutet av 40-talet började flygvapnet att uppföra LGC (Luftbevaknings Grupp Centraler) som benämndes LGC m/48. Det var en typ av filtercentraler som ett antal luftbevakningstorn rapporterade till. Tidigt 50-tal gjordes en modifiering av LGC konceptet som fick benämningen LGC m/50 där flertalet installerades av CVA.
I LGC erhölls en relativ snabb information om annalkande flyg varför beslut togs om att varje LGC skulle förses med en Luftförsvars sändare (Lufor) för att lämna information om fientliga och okända flyg- och robotföretag. Dessutom lämnades annan information, t ex luftlandsättningar, bombfällningar, kärnladdningsexplosioner och radioaktivt nedfall. Även eget långsamt gående flyg (<360 km/h) rapporterades. Denna luftlägesbild meddelas militära förband, civilförsvar, industri och allmänhet. Inom landet fanns 91 LGC:n och det erfordrades 89 operativa sändare då två LGC:n var utan.RT-01 Sändare
Sändaren som var kristallstyrd var placerad i en hydda en bit från sändarantennen som i vissa fall kunde vara upptill 1 km från LGC. Den var tillverkad av G.E.C, General Electric Co Ltd, England med den äldre flygvapen beteckningen FR 43500. Frekvensområdet var 250 - 450 kHz, med uteffekten 150 Watt samt var amplitudmodulerad (A3). Antennavstämningsenheten var också tillverkad av GEC. För att inom vissa LGC områden kunna täcka en större yta skaffades ett effektsteg på 1000 W som tillsammans med en ny antennavstämningsenhet tillverkades av SRT i Sverige.
Antennavstämningsenheten fick placeras på ett stativ vid rörmasten.
Sändarstativet Antennavstämningsenhet. Effektsteget
Luforsändaren kunde dels moduleras från tillhörande LGC samt även från LFC m/50 via ett manöverstativ som tillverkats av Svenska Reläfabriken AB, Stockholm.
Antenn
Antennen utgjordes av en stålrörsmast med paraplyantenn. Den fanns i två varianter 36 och 55 m hög som installerades på en porslinisolator. Antennen benämndes Rörmast RT-01.
Rörmast RT-01
Luforinformationen
Luforbandet var en del av långvågsbandet på gränsen till mellanvågsbandet och var oftast uppmärkt på de kommersiella radiomottagare med civilförsvarets symbol och ordet ”Lufor”. Även om flygvapnet höll sändarnas positioner någorlunda hemliga så var inte sändningarna det. Det var den delen av LGC-verksamheten som allmänheten kände till. Flygvapnet uppmuntrade intresserade att skicka in lyssnarrapporter efter övningar för att få en uppfattning om täckningsområdena.
För att kunna ställa in mottagarna rätt sändes det pausmusik från en bandspelare i LGC. Musiken avbröts var tredje minut av igenkänningssignalen (IK) som indikerade att man hittat rätt sändare.
Även om informationen från LS-tornen kom direkt till LGC så kunde flygvarningarna gå ut sent. Undertecknad som gjorde värnplikten vid Signalbataljonen i Boden 1957/58 minns:
”På vinterövning upprättade vi en Främre fördelningsstab i Kalixtrakten som var mitt i övningsområdet. Först kom J 29 flygplan på låg höjd och dundrade in över oss. Sedan kom Luforvarningen ”Fientligt flyg riktning Kalix” men då hade flygplanen redan passerat”.Luformottagning
På varje LGC fanns en Radiola typ 2553V rundradiomottagare för avlyssning och kontroll av den egna LUFOR utsändningen. Mottagaren fanns även monterad i flygvapnets KPL-bilar (Kommandoplatsbil flygtrafikledning vid krigsflygplatserna för mottagning av radiolufor).
Radiomottagare 930 var en civil bärbar transistoriserad radiomottagare avsedd för mottagning av luftförsvarsorientering (lufor). Radiomottagaren användes vid flygvapnets fasta anläggningar. Den köptes in av flygvapnet i ett stort antal och under Evert Bengtssons ledning utfördes leveranskontroll vid CVA och i samband med detta skulle en märkskylt sättas på. Platsen bestämdes noggrant och en borrmall togs fram. Före leveranskontrollen skruvades skyltarna fast. Leveranskontrollen konstaterade nedsatt funktion på flera radiomottagare och felsökning överenskoms med Luxor. Den visade att en av märkskyltens skruvar kommit in i mottagarens ferittanten. Mycket pinsamt för CVA men sådant kan hända. Lägg märke till märkningen ”Lufor” på skalans högra undre del.
Radiomottagare 930 Luforområdet
Det fanns ett antal olika radiomottagare för mottagning av Luforinformationen som var avsedd för militära förband, samhället och allmänheten. För militärt bruk fanns bland annat Radiomottagare Mt 910 B som var en batteridriven rörbestyckade mottagare tillverkad av Svenska Radio Aktiebolaget (SRA) med två våglängdsband, LUFOR (långvåg) och under åren som gick modifierades Luforsystemet ett antal gånger såväl apparatmässigt som systemmässigt och 1987 avvecklades långvågssändarna.
Teknisk data
- Sändare för luftförsvarsorientering (Lufor).
- Fabrikat GEC.
- Uteffekt 150 W med effektsteg 1000 W.
- Frekvensområde långvåg 250 - 450 kc.
RT-01 effektsteg
