Flyghistoria Marinen från SFF

Marinen

1911, 25 september: Löjtnanten i marinen Olle Dahlbeck får svenskt aviatördiplom nr 3. Han hade lärt sig flyga på ett biplan av typ Farman och i augusti 1911 tagit engelskt flygcertifikat vid Hendon i England.

1911, 1 december: Ett av bryggeridirektör Otto Emil Neumüller inköpt flygplan av typen Nyrop-Blériot, Nyropnr 3, tillverkat vid Nyrops båtvarv i Landskrona, överlämnas som gåva till marinen. Det gavs beteckningen Aeroplanet Nr 1, kallades även "Bryggarkärran", och finns bevarat på Tekniska museet i Stockholm.

1912, 3 februari: Den första militära flygningen i landet görs i Stockholm av löjtnant Olle Dahlbeck med Marinens Aeroplanet Nr 1. Han startade och landade på Stora Värtans is.

1913. Chefen för Marinstaben anhåller i en hemlig skrivelse om medel för inköp av tio flygbåtar. Antalet flygplan prutades först till sex stycken och blev två i propositionen.

1913 februari: Ytterligare medel beviljas för fortsatt och utökad flygverk-samhet inom försvaret.

1913 oktober. Marinens flygväsende erhåller en enmotorig flygbåt Donnet-Lévêque av biplantyp. Utgick 1918. Ytterligare ett exemplar anskaffades påföljande år. Ungefär samtidigt fick marinen sin första Farman, en typ som blev det
vanligaste flygplanet i organisationen fram till och under första världskriget. Typen var kvar i tjänst till mitten av tjugotalet.

1914 Kommendörkapten G Unger utnämns till chef för Marinens flygväsende.

1914 Marinen beställer två flygplan av Södertelge Verkstäder, SW, som börjat sin verksamhet föregående år. Flygplanen var båda tillverkade av Farman i Frankrike. SW byggde dessutom kopior i olika versioner av typen, sex stycken redan under året. Marinflyget indelades i fyra grupper, två för Stockholms skärgård och en vardera till Karlskrona och Göteborg.

1914 I en generalorder meddelas att chefen för generalstaben i samråd med chefen för Fortifikationen skall mobilisera två flygavdelningar med vardera fyra flygplan.

1914 I en generalorder fördelas marinens flygbåtar på baserna Stockholm, Göteborg och Karlskrona. Reserven utgörs av ett flygplan.

1914, sommaren (vid midsommartid?): Marinen organiserar flygskola vid Märsgarn, Hårsfjärden, med löjtnant Olle Dahlbeck som chef. Flygplan som användes var "Bryggarkärran" och tre sjöflygplan, inköpta för överskottet på den av biskop Manfred Björkquist organiserade s.k. pansarbåtsinsamlingen.

1914, 26 juli: En civil tysk Albatros B.II på demonstrationstur och förd av Lothar Wieland skadas vid landningen på Gärdet i Stockholm. Den köptes vid krigsutbrottet och kopierades för tillverkning hos Svenska Aeroplanfabriken, Nordiska Aviatik, Södertelge Verkstäder och Arméns flygverkstäder på Malmen. Ett fyrtiotal Albatros av olika versioner kom att tjänstgöra vid det senare uppsatta Flygkompaniet, och några medfördes till flygvapnet 1926. Typen utgick 1929.

1914, 26 juli: En civil tysk Albatros B.II på demonstrationstur och förd av Lothar Wieland skadas vid landningen på Gärdet i Stockholm. Den köptes vid krigsutbrottet och kopierades för tillverkning hos Svenska Aeroplanfabriken, Nordiska Aviatik, Södertelge Verkstäder och Arméns flygverkstäder på Malmen. Ett fyrtiotal Albatros av olika versioner kom att tjänstgöra vid det senare uppsatta Flygkompaniet, och några medfördes till flygvapnet 1926. Typen utgick 1929.

1914, 1 augusti: Vid det första världskrigets utbrott disponerar armén fyra och marinen fem flygplan. Alla civila flygplan i landet tillfördes försvaret. Några civila flygförare kontraktanställdes. Arméns flyg uppdelades i två
flygavdelningar med nio flygplan i vardera. Övriga flygplan hänfördes till reserven. Vissa av dem var inte i flygbart skick. I enlighet med 1914 års härordning upprättades arméns och marinens flygorganisationer. I
härordningen avsågs att armén skulle utrustas med tjugosju flygplan, varav tolv i reserv och marinens flygväsende med åtta flygbåtar. Marinen organiserade spaningsgrupper med ett flygplan vardera vid Furusund,
Saltsjöbaden (senare Dalarö), Karlskrona och Göteborg (Nya varvet). Under åren 1914 till 1918 anskaffades mer än femtio flygplan. Behovet av flygande personal, flygförare, ansåg man sig kunna fylla genom uttagning av
officerare från armén och marinen efter frivillig ansökan av respektive officerare.

1914, 7 augusti: Nationalitetsbeteckningar för militära flygplan fastställs: På vingarnas undersida gul fylld cirkel med blå ring samt svart S + nummer. Örlogsflagga på sidorodret.

1914, 7 september: Sveriges första luftfartslag, innehållande förbud mot lufttrafik över svenskt område “utan Konungens tillstånd” utfärdas. Lagens tillkomst var en följd av krigsutbrottet, men behovet av en rättslig reglering av luftrummet och statens suveränitet hade tidigare diskuterats.

1915. Marinen anskaffar ett flygplan från Thulinverken i Landskrona, en Thulin G. Även motorn var tillverkad vid Thulinverken. Provflygningar utfördes i Landskrona.

1915. Allt fler flygmaskiner tillförs försvaret under året och påföljande år, men generellt sett gjordes inga större samlade inköp utan som mer eller mindre tillfälliga förvärv.

1915, 18 juli: Vid en olycka i Karlskrona med ett av marinens Farmanplan omkommer Sven Malmqvist och Rolf Hamilton. Det var det första haveriet i landet med mer än en omkommen.

1915, 22 september: Den svenska nationalitetsbeteckningen ändras till tre svarta kronor på vit botten, på vingarnas över- och undersidor, örlogsflagga på sidorodret.

1916, 9 februari: Hugo Sundstedt, nu i Flottans tjänst, råkar komma in i ”en så ogynnsam vindrayon” när han efter start försöker stiga över Djurgårdsbron i Stockholm att han tvingas försöka flyga under den. Dock är brovalvet lågt och inte särskilt brett och hans Farman-plan ganska åbäkigt.

1916, 29 juni: ”1917 års särskilda sakkunniga” tillsätts för att utreda organisationen av arméns och marinens flyg. Ordförande blir generallöjtnant Hugo Jungstedt och sekreterare kapten Gösta von Porat. Utredningens
förslag i mars 1918: Förstärkning och uppdelning av flyget mellan armé och marin.

1917. Kommendörkapten Thor Lübeck utses till chef för marinens flygväsende.

1917. Torpeddepartementet på flottans varv i Stockholm får i uppdrag att bygga två Farman-flygplan. Ett antal olika typer byggdes under följande år, bl.a. olika modeller av Hansa. I samband med uppsättandet av flygvapnet 1926 byttes namnet till Centrala flygverkstaden i Stockholm, CVS.

1917 juni: Flygkommissionen av år 1917 tillsätts. Betänkandet avlämnades i mars 1918 och föreslog en självständig flygkår. Beslut togs att ärendet skulle hänskjutas till 1919 års försvarsrevision.

1917, 27 juli: Nationalitetsbeteckningarna ändras: Kronmärken införs även på flygkroppens bägge sidor.

1918 april: Marinen beställer ett första exemplar av sjöflygplanet Friedrichshafen FF 33, (senare Sk 2 i Flygvapnet). Flera olika varianter inköptes eller byggdes av flottans varv i Stockholm.

1919. Italienska staten överlämnar två flygbåtar till marinen, en Savoia S 13 och en Macchi M 8. Tre exemplar av Savoia tillkom genom inköp till marinen. Utgick 1924.

1919. Första exemplaret av de fem från Tyskland inköpta AEG G V kommer till Malmen med löjtnant Gustaf von Segebaden som pilot. Marinflyget anskaffar med början detta år fem begagnade tyska Albatros med 120 hk motor. Under kommande år kommer Flygkompaniets egna verkstäder på Malmen (FVM) att bygga ett antal Albatros med från Tyskland inköpta Mercedes 120 och 160 hk motorer.

1919 februari: Beslut fattas om att anordna en marin flygstation i Hägernäs. Denna användes periodvis till en början och ombildades till F 2 i och med flygvapnets tillblivelse 1926. Flottiljen lades ned som flygande förband
1949.

1919 maj: Gösta von Porat och Nils Rodéhn inhämtar vid en studieresa i Frankrike informationer om den dåligt kända och fruktade flygrörelsen spinn. I september kom en instruktion för Flygkompaniet och Marinens flygväsende om hur spinn skulle hävas.

1920. Marinen gör inledande prov med torpedstyrning (fällning först dock 1924) från flygplan Friedrichshafen 49C. Proven blev inte framgångsrika.

1920. En kungörelse bemyndigar länsstyrelser att i samråd med bl.a. militära myndigheter godkänna civila flygplatser.

1920. Försvarsrevisionen, med en avdelningen för armén och en för marinen, tillsattes med uppgift att nedbringa Sveriges försvar till för landet lämplig nivå. Arbetet ledde till 1925 års härordning med en avsevärd nedskärning av antalet militära förband, men med inrättandet av ett självständigt flygvapen.

1921 oktober: En flygbåt av typen Supermarine Channel II anskaffas för marinens räkning. Den togs i tjänst i december 1921 men utgick inom ett år.

1921, 4 november: Marinen har fått leverans av en Friedrichshafen-liknande kopia byggd av flottans varv i Stockholm. Den flyger för första gången. Ytterligare exemplar av typen levererades senare. Konstruktionen
visade sig inte vara lyckad.

Det av Henry Kjellson konstruerade S 21, ett enmotorigt biplan, provflygs. Serieleveranser av flygplanet från CFM påbörjades följande år. Tio exemplar tillverkades. Även en version med flottörer och större vingyta tillverkades i åtta exemplar som S 25. Utgick 1931 som S 1 i flygvapnet.

1923. De första exemplaren av marinspaningsflygplanet Hansa Brandenburg levereras till marinen. Närmare 60 Hansa i olika versioner tillverkades av Svenska Aero, flottans varv och CFV och levererades till marinen/flygvapnet.

1923, 19 januari: Carl Florman och Gustaf Nordensvan ger ut en debattskrift "Flygvapnet och Sveriges försvar", i vilken de starkt argumenterar för ett självständigt flygvapen.

1923, 15 mars: Ett betänkande från 1919 års försvarsrevision avges och i detta förordas fortsatt uppdelning av det militära flyget på armén och marinen.

Ett Fairey IIID biplan på flottörer levereras till marinen. Utgick 1925.

1924, 1 februari: Försvarspropositionen 1924 föreslår ett självständigt svenskt flygvapen, uppdelat på en arméflygkår och en marinflygkår samt en flygstyrelse med två avdelningar. Propositionen bordlades för ytterligare utredning. Till sakkunnig kallades bl.a. Carl Florman, som starkt förordat ett fristående flygvapen med egen stab och förvaltning, vilket 1924 års särskilda utskott sedan föreslog.

1924 april: Första skolflygplanet, Avro 504 N, tillförs marinens flygväsende i ett exemplar för prov. Det kasserades 1927 efter ett haveri.

1924, 16-17 juni: En Fairey IIID som beställts av marinen, flygs den 1.800 km långa sträckan från Southampton via Amsterdam, Kiel och Karlskrona till Stockholm av marinofficeraren Arvid Flory med ingenjör Arvid Falke som navigatör och mekaniker på knappt 14 timmar flygtid.

1924, 26 september: Marinen provar under hösten för första gången torpedfällning från flygplan. Som torpedflygplan användes en Friedrichshafen 49, fb 25.

Marinen får leverans av ett sjöflygplan Heinkel HD 14. Planet uppfyllde inte kontrakterade prestanda och återlämnades därför till tillverkaren.

1926, 10 november: Den svenske marinflygaren kapten Egmont Tornberg sätter nytt höjdrekord med en Heinkel HE 5a (med Napier Lion-motor) i Tyskland. Rekordet blir 5731 meter med 500 kg last i flygplanet.

1926 december: En utredning föreslår att marinen skall anskaffa en kryssare med möjlighet att föra flygplan
ombord.

Riksdagen beviljar efter en parlamentarisk utredning medel för en tilltänkt ”hangarkryssare”, som sedan blir flygplankryssaren Gotland. Den kom att sjösättes 14 september 1933.

1927, 21 januari: Nya nationalitetsbeteckningar införs: Tre svarta kronor, med eller utan vit cirkelyta, blå-gult sidoroder.

1929 maj: Pansarbåten Dristigheten, byggd 1901, sjösätts efter ombyggnad till flygdepåfartyg. Fartyget kunde ta ombord fyra plan av typerna Heinkel HD 16, T 1, och Heinkel HD 19, J 4. Fartyget utrangerades först 1947.

1933, 14 september: Flygplanskryssaren ”Gotland” sjösätts. Flygplan av typ Hawker Osprey (Hawker Hart med flottörer), S 9, baserades ombord fr o m april 1934. Åren 1943-1944 byggs fartyget om till luftvärnskryssare och
möjligheten att ta ombord flygplan försvinner. Den sista S 9 kasseras 1947 och HMS Gotland togs ur tjänst 1960 och skrotades 1963.

1940, 29 juli: Ett av marinen förhyrt flygplan av typ Waco, SE-AFF, störtar vid Häradskär utanför Valdemarsvik varvid den civile föraren och tre marinofficerare omkommer.

Marinsamverkansflottiljen Kungliga Blekinge flygflottilj F 17 Kallinge sätts upp vid Kallinge och första chef blir Torsten Rapp.

1944, 21 december: Nationalitetsbeteckningar tillkommer på flygplansvingarnas översidor.

1956. Marinens helikopterverksamhet startar enligt beslut av K.M:t efter utredning av marinens helikopterkommitté från 1955, som lagts fram under våren. Försöksverksamhet hade bedrivits ett antal år i samarbete med Ostermans Aero AB och fortsatte till dess marinen hade fått sina egna helikoptrar i tillräcklig omfattning.

1956 oktober: Chefen för marinen inger ett förslag om marin helikopter-organisation till K.M:t.

1957. Marinförvaltningen beslutar om inköp av fyra helikoptrar av typen Boeing-Vertol 44, Hkp 1 (”Bananen”). Kostnaden uppgår till ca 9,1 miljoner kr.

1958, 12 mars: Två helikoptrar Boeing Vertol 44, Hkp 1, anländer till Torslanda flygplats i Göteborg och är de första av elva som anskaffats till marinen och två till flygvapnet. De hade monterats i Tyskland och flugits till Torslanda. Senare leverade exemplar monterades vid Ostermans verkstäder i Södertälje. Marinens 1. hkpdiv sattes upp på Bromma och flyttade under 1961 till Berga. 2. hkpdiv organiserades på Torslanda för att flytta till Säve, när F 9 Säve lades ned 1969.

1958, 12 maj: Den av överbefälhavaren tillsatta utredningen angående totalförsvarets helikopterbehov föreslår att varje försvarsgren själv förvaltar sin materiel, men att i besparingssyfte viss samordning sker beträffande
materielanskaffning. Dessutom föreslås att försvarsgrenarnas förberedande flygutbildning om 50 timmar på flygplan bör förläggas till F5, Ljungbyhed.

1958, 13 november: Marinen beställer åtta Sud-Aviation Alouette II, Hkp 2, från Saabs helikopteravdelning.

1959 januari: Sud-Aviation 3130 Alouette II, Hkp 2, börjar levereras till marinen som fick tretton. Armén fick tolv och flygvapnet tre. Sju överfördes 1969 från armén till flygvapnet.

1959, 15 oktober: Marinens (?) andra helikopterdivision sätts upp på Torslanda med en Vertol och en Alouette.
(Den första?)

1960, 5 februari: En Hkp 1 från marinens första division på Bromma havererar i samband med nödlandningsövningar på Skå flygfält utanför Stockholm. Besättningen om tre man omkommer. Detta är försvarets första helikopterolycka med dödlig utgång.

1960, 12 oktober: Sedan grundläggande flygutbildning genomförts i F 5 regi på Rinkaby flygfält påbörjar arméflygkurs 1960/61 grundläggande helikopterutbildning i marinens regi på Norrtälje flygfält.

1961, 15 januari: Vid striderna i Kongo blir en svensk tågeskort anfallen vid Bukama 9 mil sydost Kamina varvid tre soldater sårades. Helikopterföraren Anders Bengtsson (från marinens 1. hkpdiv) hämtar med Sven-Erik Everstål som bisittare under beskjutning upp de sårade svenskarna och även, från ett annat ställe, en belgisk läkare med sin Sikorsky S-55. Bengtsson hedrades senare med Stockholm-Tidningens flygarmedalj där juryn ansåg att han visat personligt mod, parat med kallt omdöme och stor flygskicklighet.

1961, 4 september: Marinen inviger helikopterbasen vid Berga på Södertörn.

1962, 14 februari: 50-årsminnet av av Sveriges förste militärflygares, löjtnanten i Kungl. Flottan Olle Dahlbeck, insats högtidlighålls på Kungl. Roslagens flygkår, F 2 i Hägernäs. Bl a sker kransnedläggning vid flygkårens
minnessten för stupade flygare av cheferna för flygvapnet (CFV) och marinen, Lage Thunberg respektive Åke Lindemalm.

1963. Första exemplaret av helikoptern Boeing Vertol 107, Hkp 4, levereras till flygvapnet. Samtliga helikoptrar av denna typ överfördes senare till marinen.

1963. Under året omkommer 30 personer i samband med militär flygverksamhet, varav en person vid motorprov på marken samt en radioreporter och en fotograf medföljande en helikopter.

1963, 17 december: Vid flygarexamen på Ljungbyhed befordras 22 elever till fältflygare av andra graden (furir). Samtidigt avslutades grundläggande flygutbildning för sju blivande helikopterförare ur marinen.

1966, 1 oktober: Flygvapnets haverikommission ersätts av Försvarets haverikommission med ansvar för utredning av alla militära flyghaverier.

1967, 2-4 september: Chefen för armén ställer FPL 51, HKP 2 och HKP 3 till länspolischefernas förfogande i samband med omläggningen till högertrafik 3 september. Även marinen och flygvapnet deltar med HKP 2 respektive HKP 3.

1968. Inom försvaret finns nu 88 helikoptrar. Flygtidsuttaget 1 juli 1967 – 30 juni 1968 är 14.058 timmar varav 1.405 timmar är förhyrda.

1968, 6 september: Ett av de svåraste haverierna inom svenskt militärflyg inträffar då en av marinens Vertolhelikoptrar (HKP 4) störtar vid Huvudskär vid färd från Gotska Sandön till Berga örlogsbas. 10 av de 12 ombordvarande omkom.

1969. Marinen flyger hem 10 beställda Agusta-Bell 206A från Italien. De får beteckningen Hkp 6B.

1973, 2 oktober: Marinen får den första av åtta beställda Kawasaki Vertol 107. Militär beteckning blir HKP 4C.

1980, september: Marinens helikoptrar uppges upptäcka oidentifierade ubåtar.

1982, 1-11 mars: Vid försvarsmaktsövningen Norrsken deltar totalt 32 helikoptrar från armén, marinen och flygvapnet. Det är den största militära övningen i Sverige sedan andra världskriget och 23.000 man och 1.000
fordon deltar.

1983. Marinen hyr en Cessna 404 från Swedair för att utröna typens lämplighet för ubåtsjakt. (1986 levereras till flygvapnet en CASA C-212 för detta slag av verksamhet.)

1987, 7 januari: Marinen bildar sin tredje helikopterdivision på F 17, Kallinge i Ronneby. För undvikande av förväxling döps den till 13. hkpdiv. Första och andra hkpdiv döps samtidigt om till 11. respektive 12. hkpdiv.

1987, juli: Uppgifter om främmande ubåtsverksamhet i Bottenviken utanför Töre börjar cirkulera och en HKP 4 från F 21, en HKP 3 från AF 1 och en ubåtsjakthelikopter från Berga ställs till förfogande. Flera anfall med
sjunkbomber, 25 kg laddningar och granater genomförs. Ubåtsjakten avbryts utan resultat den 1 augusti.

1988 februari: FV får sin första helikopter Aerospatiale AS 332 M1 Super Puma, HKP 10, som skall ersätta de ålderstigna Boeing Vertol, Hkp 4. Den första Hkp 10 av tio beställda gick till F 21 Luleå. Ett antal Hkp 4 från
FV överfördes till marinen.

1991. Fyra av Flygvapnets HKP 4 överförs till marinen och övriga sex säljs till Kanada.

1992 januari: Sista flygningen för en Vertol Hkp 4 i flygvapnet görs med start från F 17 Ronneby. Typen fortsatte att användas inom marinen, som övertog ett antal helikoptrar från flygvapnet.

1998, 1 januari: Försvarets Helikopterflottilj bildas genom sammanslagning av arméns, marinens och flygvapnets helikopterförband. Den består av fyra helikopterskvadroner: 1. hkpskv i Boden, 2. hkpskv på Berga, 3. hkpskv i Ronneby och 5. Hkpskv på Säve. Chef blir kommendör Hans Neckman. 3 februari sker själva invigningen på Malmen.

Försvarets Historiska Telesamlingar