Basradiosystem för Bas-90
M8323-038010
Flygvapnets dåvarande Bas-radio var dimensionerat för Bas-60 och när det nya flygbassystemet Bas-90 projekterades stod det klart att det äldre Basradiosystemet inte var lämpligt att använda. Det var ett danskt taxiradiosystem från Storno som utvecklats under andra halvan av 50-talet och hade tagits i operativ drift för Bas-60 1961.
Vid det projekterade Bas-90 systemet skulle flygplanen spridas över en stor yta och innehålla fyra landningsbanor samt ha ”fjärrplacerade” sidobaser till sitt förfogande. Mobila rörliga klargöringsgrupper skulle finnas och ett stort markförsvar. Allt detta satte stora krav på det nya Basradiosystemet.
Beslut togs om att ta fram utrustning och installera ett provsystem som benämndes Markradiosystem 78P. Huvudbasen var F 18 vid Tullinge och sidobas blev flygbasen vid Strängnäs, se bild nedan. Anbudsinfordran på utrustningen skickades ut den 20/1 1975 och SRA fick uppdraget att leverera utrustningarna. Den 20/6 1976 fick CVA beställning från FMV att medverka som tekniskt stöd vid framtagning av radiosystemet, installera och deltaga vid utprovningen. Provsystemet var i drift fram till 1979.
Under slutet av 1970-talet började arbetet med att bereda den seriemässiga anskaffningen med erfarenheter från Provsystemet. Den 1978-06-01 levererade Flygstabens signaltjänstavdelning till FMV ett PTTEM för ny basradio där bl.a. följande ingick:
- Det nya bassystemet får en geografisk utspridning som en cirkel med radien 15 km
- Skall medge dubbelriktat tal- och lågdatasamband (300 baud) inom huvdbasområdet
- Dubbelriktat talsamband mellan huvud- och reservbas på ett avstånd av 50 km.
- Dubbelriktat talsamband på minst tre trafikalt skilda nät
- Medge selektiv uppkallning av vakthavande befäl och trafikledare i kommandocentral.
- Medge dubbelriktat talsamband med flygplan på basen.
- Kunna arbeta med god funktionssäkerhet vid temperaturer -30º till +55º.
- Medge dubbelriktat talsamband mellan basradioanvändare och telefon abonnenter.
- Förses med anslutningsmöjlighet för bredbandiga talkrypteringsutrustningar.
- Teknisk livslängd skall vara minst 15 år.
- Förebyggande underhåll skall ej erfordras.
- Fast utrustning i kommandocentral skall ha minst 1000 tim. mellan fel (MTBF).
- Kostnaden i prisläge jan-78 för materielanskaffning preliminärt 45 Mkr.
- Leverans av prototyper beräknas kunna påbörjas 1.kv 1981.
Specifikationsframtagning för nytt basradiosystem avslutades 1980 varefter upphandling startade. Basradiosystemet integrerades med Markradiosystem FYL genom att utnyttja samma stativ för installation av mottagare och sändare, gemensam strömförsörjning, antennsutrustning mm.
Under anbudsutvärderingarna utkristalliserades två företag SRA Sverige och ECOM USA. Utvärderingarna av anbuden utfördes enligt LCC-metoden som innebar att det var den totala kostnaden under en 15-årsperiod med anskaffning, installation och underhåll som avgjorde vilket företag som skulle få materielbeställningen. Det var som dukat för en ”infekterad” process som det också blev.
1980 beställdes materielen för basradiosystemet av SRA Communications uppgående till ca 43miljoner kronor.
(Under produktionstiden lades ca 20 tilläggsbeställningar till SRA/ERA Communications för antalskompletteringar och prestandakompletteringar).
Vid årsskiftet 1980/81 Började SRA att leverera de första prototyperna. CVA hade fått en fastprisbeställning för att utföra prototypkontrollerna i Arboga som var mycket omfattande och som bestod av verifiering av enheterna mot specifikationens krav såväl elektriskt som miljömässigt.
Under 1984 började serieleveranserna av basradioutrustningarna och som avslutades med diverse extrabeställningar 1989. Under senare delen av 1980-talet tillkom behov av ytterligare bärbar utrustning som substitut för RA 138 vilket blev RA 139.
Under mitten på 80-talet uppstod ett behov av krypterad radio inom marinen vilket gav upphov till tillägg för marint behov bl.a. i samband med ubåtsincidenter.
Som installatör av Basradiosystemet utsågs ”CVA”. Det var en stor arbetsuppgift med installationer på samtliga flottiljer och flygbaser.
Basradiosystemet förmedlade det markbundna radiosambandet på Bas-90 samt mellan huvudbas och sidobaser. Vid strilanläggningar användes basradio i samband med bevakningstjänst
Basradiosystemet bestod av:
- Radiostation 738 och manöverutrustning som installerades i KC, TLF och TWR (Flygledartornet)
- Radiostation 538 som installerades i fordon, bunkrar, tält m.m.
- Bärbar radio RA 138 och RA 139
- Krypteringsapparat 810 och 811 som användes då radiosambandet behövde krypteras
- Radiosystemet arbetade på frekvenser inom bandet 140 - 160 MHz och med frekvensmodulering
Radiosystemet levererades med ett stort antal enheter:
- Ra-738, 353 radiokanaler (sändare och mottagare)
- Ra-538, 4007 st.
- Ra-138, 2757 st.
- Ra-139, 2605 st.
- Operatörspositioner, 223 st.
Det följande visar Basradiosystemets funktioner
Basradiosystemet är indelat i två frekvensband:
- Huvudbandet (H-band) som innehöll 10 kanalgrupper (A-J) som väljs för de olika flygbaserna och flottiljerna. Varje kanalgrupp innehåller tre huvudkanaler (1, 2 och 3). Utöver dessa tre finns ytterligare sex kanaler som benämns Lokala kanaler.
- De tre huvudkanalerna användes för:
- Kanal 1: Flygsäkerhet
- Kanal 2: Klargörning
- Kanal 3: stabstjänst
- Kanalerna 4 - 9 nyttjas för olika lokala nät inom flygbasen.
I KC fanns de fasta manöverplatserna samt mottagare och i en plasthydda sändarutrustningen.
Basradio i TLF och hos Klargörningschefen.
Basradions lokal- och distansreläfunktion
Telefonfunktion Fordonsinstallation
Basradio enheter.
Detaljerad beskrivning av Basradion finns i beskrivning ”Basradioutrustning M7773-262370” med utförliga beskrivningar av System, Funktion och apparater.
Beskrivningen finns tillgänglig vid Krigsarkivets bibliotek.
Radiostation 738 Sändtagare RA 538
Radiostation 738 är en frekvensmodulerad flerkanals syntesstyrd radiostation på frekvensbanden 140 MHz (för reläfunktionerna) och 150 MHz (för radiosamband inom Bas). Uteffekt 25 W, kanalavstånd 25 kHz, anslutning av krypto.
Sändtagare RA 538 är en mobil radiostation som med olika kassetter installerades i fordon, bordstationer och i manöverbord. Den användes även som bärbar radio.
Frekvensområdet 150 MHz bandet, 36 kanaler, kanalseparation 25 kHz, uteffekt 10 W, kryptoanslutning.
Centralenhet Krypteringsapparat SR-810
Centralenheten var Basradiosystemets centrala del som förmedlade informationen mellan BEMA och radiokanalerna mm.
Kryptobetjäningsenheten KRYBE fanns bl.a. vid Klarled-positionen i KC och var ansluten mellan Centralenheten och BEMA. Krypterad trafik upprättades på huvudkanalerna (kanal 1 - 3)
BETJ/MAN-enhet BEMA
Vid varje operatörsplats fanns en ”Betjäningsmanöverenhet” BEMA för val av radiokanal, trafikmod, nyckling mm. Med denna enhet betjänades och manövrerades Radio, Telefon, Interfon och Talregistrering.
BEMA innehöll en mikroprocessor, som i samarbete med Centralenheten kopplar upp LF-vägar, tänder indikeringar och övervakar systemet.
Radiostation RA 138. Sändtagare RA 139
Radiostation RA 138 var en liten bärbar batteridriven radiostation som hade många användare inom Flygbas-90. Den kunde användas med Monofonkrypto 811, uteffekt 0,8 W.
Sändtagare RA 139 blev en kompletteringsanskaffning till Radiosändare RA 138. Behovet ökade för små bärbara sändtagare på Bas-90. 2757 st. RA-138 hade anskaffats och 2605 st RA-139 beställdes i en tilläggs anskaffning. Det var en handburen mikrodatorstyrd radio på VHF bandet. Radiostationen programmerades från en speciell programmeringsenhet. På radioenhetens front fanns ett tangentbord med vars hjälp selektiv uppkallning kunde göras. Frekvensområdet var 150-174 MHz, uteffekt 0;3W/2W.
Ursprungligen avsågs att ny Basradio skulle ha en livslängd till ca 1996. Vid denna tidpunkt önskades att en utredning med sikte på ¨gångtidsförlängning” till 2005 utfördes.
I samband med en omarbetning av UHP-S har ytterligare en gångtidsutredning genomförts med syfte till förlängning fram till ca 2010. Denna förlängning bedöms som möjlig om överskottsmateriel kunde nyttjas som reservdelar. De försvars neddragningar som Riksdagen beslutade om under 2000-talet med reducering av flygflottiljer och krigsbaser resulterade i ett stort överskott av Basradioutrustningar som möjliggjorde denna livstidsförlängning.
Den nya Basradion blev ett bra radiosystem som med marginal fyllde sin uppsatta funktion.
Det avvecklades 2015.
Intresserade kan hitta dokument mm på FHT arkiv 1062 vid Krigsarkivet.Utprovning av Basradio systemet och Bas-90 under övning MOSES vid Hagshults flygbas.
Övning ”Moses” genomfördes på prototypbasen den 5-13 september 1984 för ”Basbat-85”. Bilden till höger. C FV, Öv 1 Tore Persson, H M Konungen, Övl Arne Jordbäck.
Protypinstallationen och provverksamheten för Bas-90 med förmedlat samband påbörjades 1981-82 på flygbas Hagshult. Verksamheten kom att pågå under ca två år med olika alternativa lösningar, som provades vid mindre förbandsövningar. Koncepten och sambandslösningen fick sitt verkliga elddop under ”Utprovningsövning Moses” vid Hagshultbasen som gav stora erfarenheter inför kommande utbyggnader av Bas-90. Målsättningen var bl.a. att tillgodose kraven på förmedlat samband och taktisk kommunikation via Försvarets Telenät (FTN). Under denna övning skulle också den nya Basradion slut provas.
Behovet av en sammanhållande resurs för marktrafiken inom BAS-90 insågs när en besöksgrupp i buss på en av flygplanvägarna plötsligt stod nos mot nos med ett flygplan 37 som var på väg att starta.
Här fanns huvudbanan (H-bana) och tre sidobanor (B-, C- och D. En av sidobanorna var E 4:an). Under övningen var Europaväg 4 avstängd för civil trafik från Värnamo till Klevshult och trafiken dirigerades om till andra vägar. Övningen var så ”givande” att man fick göra en dags uppehåll för att utvärdera de dittills erhållna erfarenheterna och justera efterföljande övningsschema.
Flygplan 37 startar.
Bas-radion förmedlade samband mellan många funktioner och här ges exempel på några av dessa som utfördes under övningen.
Att snabbt och säkert få räddningsstyrkan till platsen för sin insats. Släckning av fpl-brand och räddning av instängdpilot som med räddningshelikopter fördes till fältlasarett.
Leda reparationsgrupper ur flygfältsarbetskompaniet till plats för reparation. Under övningen bombades en av banorna. ”Anfallet kom norrifrån, fyra flygplan svepte in över banan på låg höjd och marken skakade av bombträffar. Fem krevader kunde räknas in.”
En relativt ny funktion var Flygbasjägare som bland annat hade som uppgift att bekämpa ”sabotagegrupper” som tog sig in på det stora Bas-90 området. Dessa var försedda med bärbara Bassradiostationer för internt samband och med Markförsvarsledaren.
Detta var några exempel på hur Bas-radion skulle användas
Med avseende till radio hade ”CVA” fått i uppdrag att få fram utrustningar för ”Signalspaning” på radion mark-flyg och framförallt på det nya Basradiosystemet. Detta planerades och utfördes under ledning av Ove Nejde från Tes-led O5 och Klas Ronge FMV. En rekognosering hade i god tid före övningen gjorts där en lämplig central plats inom flygbasen hittats och där lämplig strömförsörjning fanns.
En plasthydda installerades med radiostationer för flygtrafikledning, basradion och luftvärn. En bandspelare installerades med parallella spår för radiostationerna och en tidregistrering från ”Fröken ur” för att tidsmässigt kunna koppla samman skedet för de inspelade spåren. Från två tyska företag hade två signalspaningsbilar lånats.
Ove Nejde deltog i briefingarna med övningsledningen och kunde till oss andra förmedla övningsinformation, resultat mm, samt sett till att vi till vår plats fick förplägnad som frukost, lunch mm. Vi bodde på Värnamo Stadshotell så det gick ingen nöd på oss.
Övningen var mycket givande ur radiosynpunkt. Ytan var stor och flera av fordonen leddes av värnpliktiga. Klargörningsgrupperna skulle hitta till rätt klargöringsplats för de fyra banorna, Luftvärnet skulle informeras om eget och fientligt flyg, underhållsgrupperna skulle komma rätt mm. det var i det närmaste tidvis kaos med fordon som inte hittade rätt eller viste var dom var mm. På Basradion frågades i klartext var man var och hur man skulle köra för att komma rätt mm. Allt detta resulterade i att krypto skulle komma att erfordrades för vissa Basradio funktioner.
Flygvapennytt
Utprovningsövning MOSES. Basbat-85 i Bas 90-systemet (nr 4 1984)
Dokument som innehåller mer information:
Flygbassystem 90 (2 MB) Författare: Jörgen Rystedt. (F02/09)
Markteleunderhållssystemet under tiden 1950 till 2000 (12,4 MB) (F17/09) Författare: Örjan Eriksson.