Transportabla Radiolänkar
- Milosambandsbataljon
När den nya högre regionala ledningen infördes 1966 fick milosambands-bataljonerna nya och utökade uppgifter. Förutom förmågan att upprätta reservstabsplats för MB tillkom uppgiften att kunna förstärka och ersätta utslagna delar i Försvarets Fasta Radio Länknät (FFRL).
Förbandet tillfördes nya och omfattande materielsystem i form av radiolänkar på olika frekvensband och med olika kapaciteter.Vid de studier som genomfördes under 1960- och 1970-talen med en bedömd hotbild som innebar stor risk för kraftig förbekämpning av ledningssystem samt kärnvapenangrepp aktualiserades frågan att möta dessa hot med spridd gruppering och hög rörlighet hos förbanden.
För att kunna realisera kravet på hög rörlighet utvecklades transportabla sambandssystem med radiolänkar som en viktig transmissionsresurs.
Under perioden 1972 – 1976 genomfördes vid S 1 försök med radiolänk och multiplexutrustning som kunde överföra de kapaciteter som krävdes.
Systemet bestod av radiolänk RL 72 som var omkopplingsbar mellan 24- eller 300-kanals kapacitet, samt multiplexutrustning med 60-kanalers kapacitet.I utrustningen fanns byggbara master vilket medförde att en ny utbildning tillkom. Bygga fackverksmast, med krav på personlig säkerhet, skyddshjälmar, säkerhetslinor mm.
Under 1976 infördes utrustningen i förbanden. (Ref: Anders Gustafsson: FHT:A06/04, Radiolänkutvecklingen inom armén)
System miloradiolänk (RL 721/TM 131)
På bilden syns vid masten en radiolänkhydda. Via en kabelförbindelse ansluts en muxhydda, som grupperas vid en stab upp till 10 km från radiolänken.
Anslutning av extra stabsplats (motsv)
På stabsplatsen nyttjades vanligtvis Telefonstationsvagn 3, 4 eller 5 som telefonväxel. Detta var en större växel av CB-typ med sex expeditionsplatser (växeltelefonister). Till växeln kunde anslutas 200 anknytningar, 60 central-ledningar (till FTN eller Allmänna Telefonnätet), samt 50 LB (lokalbatteri/stela)-ledningar.Vidareutveckling av Milosambandsbataljon
Materielen i milosambandsbataljonen moderniserades bland annat genom digitalisering av transmissionen och införande av radiolänkar på flera våglängdsområden, utökning av optokablar, införande av automatiska telefonväxlar etc.
Materielen utformades och anpassades så att samtrafik med Försvarets Tele Nät (FTN) och publika nätoperatörers nät enkelt kunde ske. Stor del av materielen var av samma typ som användes i övrigt inom försvaret exvis radiolänkar och multiplexutrustningar samt telefonväxlar (Tvx 400).Bataljonen kom efterhand att ha en mycket stor materielmängd, här exemplifierad med principskisser.
Översikt av driftfall för transportabel radiolänk.
Kompletteringssats till transportabel radiolänk.
Stomnätslänk RL 741 (GHz) med 34 Mbit kapacitet.
Anslutningslänk RL 473 (2 GHz) och RL 1011 (15 GHz) med 2 Mbit kapacitet.
Radiolänk RL 1011 (15GHz) med 2 Mbit kapacitet.
Multiplexutrustning TM 25 16x2Mbit/s.
Flygvapnets transportabla radiolänkar
Flygvapnets infrastruktur var under många år i stor utsträckning utformad med relativt fysiskt fasta platser i form av optiska luftbevakningen, radarstationer, ledningscentraler och flygfält för basering av flygplan. De telekommunikationssystem som etablerades och successivt byggdes ut för Stril- (Stridsledning och Luftbevakning) och Flygbasverksamheten kom därför under många år att utformas med fast utbyggda kablar och radiolänkar.
Det finns dock några tidiga undantag. Det första exemplet på transportabel radiolänk är den utrustning som anskaffades till vissa av de Ls (Luftbevakningsstation) som ingick i den optiska luftbevakningen. Dessa Ls var ofta placerade på öar i skärgården som saknade fast teleanslutning. Ett annat exempel är den radiolänk som ingick i Robot 68 förbanden som utnyttjade förberedda grupperingsplatser – där huvuddelen var utan någon form av taktisk teleanslutning.
För att vid skador på de fasta anslutningsnäten öka uthålligheten hos radarstationer, stridsledningscentaler, radiostationer och baser planerades inledningsvis att ersättningslänkar skulle ingå i dessa förband.Efter några år beslutades att de transportabla enheterna skulle ingå i speciella Ral kompanier.
Dessa kompanier finns beskrivna i:
Flygvapnets transportabla radiolänkar 1948-2000 (8 MB)
(F05/06 ) Författare: Göran Kihlström.
Dokument som innehåller mer information om Tp RL.
Flygvapnets transportabla radiolänkar 1948-2000 (8 MB) (F05/06 ) Författare: Göran Kihlström.
Utvecklingen av Flygvapnets telefoni- och transmissionssystem ( 6 MB) (F03/05) Författare: Bertil Nilsson.
Utvecklingen av flygvapnets telekommunikationssystem 1990-2005 (1 MB) (F03/09) Författare: Bernt Söreskog.
Film
