Lufor/Lvorder
1987 ersattes det äldre Radiolufor-systemet av Lufor/Lv-ordersystemet som var ett radiosystem som nyttjade stereokanalerna i Televerkets FM/P2-nät. Stereosändningar över FM-nätet skedde normalt genom modulering enligt det internationella pilottonsystemet. När man i krigstid måste sända både LUFOR och LVORDER samtidigt över samma sändare, krävdes en ny teknik. Den nya tekniken kallas pilottonkanalklyvning, PTKK, som kunde tillämpas efter en enkel modifiering av sändarna. Sändarna som nyttjades var Televerkets FM 2-sändare samt en kompletteringssändare från ITELCO Italien. LUFOR kunde tas emot med en monomottagare medan LV-ORDER kunde samtidigt tagas emot i stereo kanalen (höger kanal).
Som ett komplement till det fasta nätet togs en transportabel radioutrustning fram, Radiosändare Tmr-40, som var ett komplement till det fasta sändarnätet i krig och som ersättning av utslagen sändare.
Lufor/LV -order systemet ersattes 1998 av LULIS.
LV-order.
LV-ordermeddelanden sänds fortlöpande så länge egen flygverksamhet pågår. Informationen bygger till stor del på samma underlag som används för LUFOR och sammanställning och utsändning sköts Lv-hytten i Lfc.
LUFOR
LUFOR sändes från Luftförsvarscentral (Lfc) över Luftförsvarscentralens (Lgc) radiosändare. Vissa meddelanden sänds direkt från Lgc.
Lufor innehöll främst uppgifter om fientliga och okända flygföretag. Angivelsen var i regel fördröjd beroende på Stril-systemet i sektorn kunde fördröjningen uppgå till 60 sek och som kunde ge ett lägesfel på upp till 20 km.
Artiklar ur Flygvapennytt
1987 måste vi ha FM-radio för att lyssna på LUFOR (nr 4 o 5/86)
Artiklar ur TIFF
Lufor och LV-order (nr 3/86)