Materielförsörjning
Systemintegration och funktionskedjeutprovning
Under och direkt efter andra världskriget så skedde kommunikationen mellan exvis den optiska luftbevakningen och centraler samt mellan centraler och flygbaser företrädesvis via televerkets nät. Inledningsvis skedde det via manuellt expedierade telefonsamtal. Efterhand anordnades direktkopplade förbindelser mellan aktuella objekt. Utprovning och kontroll av att funktionen fungerade var relativt enkel.
Efterhand då radarstationer tillfördes uppstod behovet av mer kvalificerad utprovning av att önskad radartäckning etc erhölls. Detta skedde bl a genom att på ett kontrollerat sätt genomföra prov med flygande mål av olika slag.
Metoderna förfinades successivt då halvautomatisk och helautomatisk målföljning infördes. Radartäckning under ostörda och störda förhållanden kontrollerades.
När Stril 60 byggdes ut gavs FMV uppdraget att genomföra utbyggnaden och att verifiera att önskat resultat uppnåddes. Till de viktigare uppgifterna hörde att prova och utvärdera hela funktionskedjor, en nödvändighet i ett system av denna komplexitet och med en mångfald av systemfunktioner.
For att kunna genomfora en teknisk-taktisk utvärdering av Stril 60 och för att kunna ta tillvara erfarenheter från den taktiska strilverksamheten tillfördes speciella resurser. En rgc ställdes till FMV förfogande och försågs med utrustning för registrering och utvärdering av provningsdata (PC Stril). Hos Stansaab inhyrdes en central (DC Stril) där man genom så kallad metodutveckling utformade modifieringar och nya funktioner.
I mitten av 60-talet bildades inom Flygvapnet en enhet for taktisk utprovning av Stril (TU Stril) som samarbetade med FMV både vid utprovningar och vid annat systemarbete. TU Stril genomförde i DC Stril ett stort arbete med att utforma operatörsgränsytan för många av strilfunktionerna. Stansaab/Datasaab medverkade också i detta arbete.
Den första viktiga uppgiften for PC Stril blev utformningen av JA37 samfunktion med strilsystemet. Genom sammankoppling av PC Stril med systemsimulatorn SYSIM 37 kunde totalfunktionen simuleras, vilket ledde till stora besparingar.
Nya funktioner tillfördes av vilka kan nämnas väderförmedling från Ifc till flygbaser i slutet av 60-taIet, komplettering av ett antal gamla lfc -med projicerad storbildsinformation för måldata från rgc i början av 70-talet -samt rörliga indikatorrum (RIR) med rgc-funktioner i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
På motsvarande sätt utfördes utprovning av stridsledning mellan centraler och flygplan, bl a Styrdata.