Försvarets Historiska Telesamlingar
Luftoperativa radionätet
Luftoperativa radionätet
Luftoperativa radionätet (LOPRA) var ett landsomfattande signalnät, som huvudsakligen var avsett för fjärrskrift mellan olika anläggningar och organisationsenheter inom försvaret, främst flygvapnet.
Dåvarande övlt C-G Simmons var chef för Flygstabens signaltjänstavdelning när riktlinjerna för Luftoperativa radionätet drogs upp. Han var operativt drivande vid framtagningen av ”Radioplan 56”.
Harald Thomsen, dåvarande byråingenjör vid KFF från slutet av 1950-talet, var projektansvarig för realiserandet av nätet och var verksam till avvecklingen och kallades skämtsamt för ”Luftoperativa radionätets fader”. Harald var tekniskt mycket kunnig och med stor skicklighet projekterade han och anskaffade det nya stora landsomfattande kortvågsnätet.
Överste C-G Simmons Projektledare Harald Thomsen KFF
I nätet ingick två huvudstationer (Hs) och planerat 19 understationer (Us). Hs och Us betjänade ett antal abonnenter, t.ex. högre staber, Lfc och flygbaser. Abonnenterna var över radiolänk och/eller tråd anslutna till Hs och Us, vilka i sin tur stod i förbindelse med varandra över kortvågsradio.
Hs och Us var fasta anläggningar medan abonnentanläggningarna var fasta eller transportabla. Vid Hs och Us förmedlades fjärrskrifttrafiken över olika förbindelser genom mottagning och vidaresändning av hålremsor.
Radiorum vid Huvudstation (Hs) Understation (Us)
Fjärrskriftrummet vid Hs
Förutom Fjärrskrift överförde nätet telegrafi och radiotelefoni. Därvid upprättades radioförbindelser med stationer inom och utom nätet helt oberoende av den för fjärrskrifttrafiken gällande nät bilden. Över dessa förbindelser utväxlades huvudsakligen korta meddelanden med krav på snabb överföring.
Fjärrskriftsignaleringen i nätet skedde enligt det internationella fjärrskriftalfabetet CCITT nr 2. All sändning skedde med rems sändare och en överföringshastighet på 50 baud. Radiolänkförbindelsen var av typen RL-02, RL-21A eller RL-23.
Abonnent ”Signalstationsvagn” vid flygbas
Luftoperativa radionätet skulle vara ett komplett självständigt radiofjärrskriftnät med all såväl fjärrskrifts- som radioutrustning och vara i drift redan i fred med till stor del samma personal som i krig. Detta innebar att tekniska organisationen dimensioneras för att vara oberoende av bakre underhållsorganisation och dess personal utbildades i huvudsak vid respektive anläggning eller hos leverantör av utrustning.
Väsentlig materiel på HS, US och hos abonnent Fjärrskriftsmaterielen levererades av Siemens som också levererade förmedlingsutrustningarna. Huvudleverantör av sändarmaterielen var Telefunken i Västtyskland, mottagarmaterielen levererades av Rhode & Schwarz Västtyskland och SRT i Sverge. Effektsteget för sändaren med övertonsfilter köptes från Collins i USA och byggdes ihop av Telefunken. Standard Radio och Telefon (SRT) levererade inlagringstelegrafiutrustning för överföring av fjärrskriftstrafiken inlagrad i talkanalen mellan Us och abonnenten. I leveransen ingick även snabbtelefonanläggningen för kommunikation mellan Us och förbandets flygtrafikledning (TL).
Luftoperativa radionätet var, när det 1966 infogades i krigsorganisationen, dimensionerat för cirka 150 abonnenter, ett hundratal flygvapenobjekt och ett antal objekt utanför flygvapnet. År 1968 bestod luftoperativa radionätet av 2 huvudstationer, 16 understationer varav 3 var provisoriskt inrymda i luftförsvarscentraler och 72 abonnenter såsom luftförsvarscentraler, flygbaser etc.
CFV beslutade den 27/3 1987 avveckling av Luftoperativa radionätet och att nätet stängs för operativ drift den 26 juni 1987 kl. 1500.
Lopra-systemet var redan från starten ifrågasatt av armén som byggde upp ett eget kortvågssystem ”Stab-Stab radion”. I TIFF beklagar överste C-G Simmons att ett modernt och utvecklingsbart radiosystem togs bort långt innan materielen var förbrukad.
Principskiss Signalskiss
(Klicka på bilden för en större bild
Dokument
LUFTOPERATIVA RADIONÄTET - del av luftförsvarets operativa och taktiska ledning (7 MB) Författare: Hans-Ove Görtz, Göran Gustafsson, Björn Pettersson (F01/21)
Denna rapport är en fördjupad beskrivning över Luftoperativa radionätet med dess uppstart från 1950-talet och utveckling och drift och avslutar med en översiktlig beskrivning av systemets avveckling under 1980-talet och kvarvarande aktiviteter som bedrevs med materiel och anläggningar därefter från 1990 fram till 2005, men som fortfarande var i drift 2019.
Rapporten är framtagen under perioden 2017 - 2019 av Hans-Ove Görtz med stöd av Göran Gustafsson och Björn Pettersson.
I perioden fram till 1998 arbetade Birger Svensson med FHT projekt Luftoperativa radionätet – kortfattad taktisk och teknisk utveckling som avsågs tryckas under 2004. Ett utkast bearbetades av Hans Bruno men av olika skäl genomfördes inte detta och arbetet blev oavslutat. Med utgångspunkt från Birger Svenssons arbete kompletterar och förtydligar denna rapport det tidigare arbetet. Därutöver har fotodokumentation genomförts under 2003 - 2013.Fjärrskriftsystem och dess centraler 1938 - 1997 (38 MB) Författare: Hans Bruno, Hans-Ove Görtz. (F02/16
Denna rapport är en omarbetad och fördjupad beskrivning över dåvarande FHT rapport Fjärrskriftsystem som Arne Svensson arbetade fram inom FHT till 2003. Fördjupningen omfattar bl a tydligare bakgrund till den allmänna utvecklingen, utveckling av fjärrskriftcentraler samt tekniskt underlag från dåvarande Kungliga Telestyrelsen.
Utvecklingen av fjärrskriftsambandet inom flygvapnet har överste C-G Simmons beskrivit i sin bok, "Utvecklingshistoria om Sambandsfunktioner inom flygvapnet". Vissa textdelar av boken har använts i denna rapport för att ge en bredare överblick.
I denna rapport beskrivs inte MFC-systemet och MILTEX abonnentsystem närmre – för djupare studier hänvisar vi till Harald Andréassons FHT rapport F06/08 Meddelandeförmedlingscentral (MFC) samt Bernt Söreskogs FHT rapport F05/10 MILTEX abonnentsystem.Flygbassystemet Bas60 (1,3 MB) Författare:Jörgen Rystedt. (F04/05)
Flygvapnets Drift- och underhållssystem (30 MB) Rolf Hjerter. (F20/04)
Flygvapnets radiosystem, del 1, 1916-1945 (28 MB) Författare: Arne Larsson. (F13/09)
Flygvapnets signaltjänst (11,5 MB) Författare: Carl-Gustaf Simmons, (F02/05) Sammanställt av Rolf Hjerter.
Flygvapnets transportabla radiolänkar 1948-2000 (8 MB) (F05/06 ) Författare: Göran Kihlström.
Markteleunderhållssystemet under tiden 1950 till 2000 (12,4 MB) (F17/09) Författare: Örjan Eriksson.
Utvecklingen av Flygvapnets telefoni- och transmissionssystem ( 6 MB) (F03/05) Författare: Bertil Nilsson.
Mer att läsa:
Bilder
Artiklar ur TIFF
Materieluppföljningsmöte Luftopra (nr 1/75)
Film
Filmen visar hur en Skarpkula 1969 grävs ned och installeras för reservsändare vid en av Loprasystemets understationer (US).
Det var en KV-sändare av typ AK-142 C som först installerades och som 1974 ersattes med en Sändare CT-1000.
Skarp var ett apparatskydd med sfärisk form som grävdes ned i marken. Den var uppbyggd på en kärna av PVC-cellplast belagd med ett yttre och inre skikt av armerat AP-laminat.
Denna kula grävdes ned i marken där den förankrats för att förhindra att kulan trycktes upp av krafter
i marken.
Sprängprov utfördes med två nedgrävda kulor där en minbomb på 600 kg sprängdes 10 m från Skarp och en 250 kg minbomb 5 m från den andra Skarp-kulan.
Båda kulorna med innehåll visade sig vara helt oskadade. Skarpkulan visade sig utgöra ett bra materielskydd men av olika anledningar användes den enbart i ett fåtal fall.
Filmen är 4,5 minuter lång och med bra bildkvalité men saknar ljud. Inspelningsår 1969.
Filmen är producerad av Sture Bild/Reinhold Carlsson på uppdrag av KFF/FMV.
Digitaliserad genom FHT försorg 2021 och registrerad och bevarad hos FVM. Fritt för intresserade att kopiera.
Länkar