Försvarets Historiska Telesamlingar
Robot
Robot 68 och Robot 67/77
(klicka på text eller bild för att komma till respektive sida ovan!)
Nedan ett avsnitt om robotar som är hämtat från FHT-rapporten
"CVA med efterföljande verksamheter, namn och ägare".
Hela dokumentet finns under Flygvapnet dokument.
Allmänt
För att förstå anledningen till robotverksamheten i Sverige och CVA får vi börja i november 1943. En tysk ”Lufttorped” av typ V1 hade kommit ur kurs och in över svenskt territorium och störtade vid Utlängan utanför Karlskrona. Ytterliggare en hittades två veckor senare utanför Nybro nära Ystad. Året efter störtade ytterligare två tyska ”Lufttorpeder” ned i Sverige. Vid vrakdelsundersökningar visade det sig att det var en V1:a som störtat i Brösarp i Skåne och att det var en V2:a som störtat vid Bäckebo i Småland. De V1:or som störtade i Sverige var ej stridsladdade. De tekniska undersökningarna gav en god bild av de två robotkonstruktionerna. Dessa uppgifter delgavs de allierade som kunde utnyttja detta i sina luftförsvar. Enligt uppgifter uppstod en byteshandel där Sverige fick lättare att anskaffa de första radarstationerna av typ Er-IIIb. På Robotmuseet i Arboga finns en V 1 robot utställd.
Under slutet av andra världskriget blev vi i Sverige bryskt påminda om den stridande omvärlden, då sex tyska V1, ”styrda bomber”, av misstag kraschade i södra Sverige. De kom från tyskarnas provplats på Peenemünde. Dessa gav värdefull information för framtagning av egna styrda projektiler, först vid SAAB och från 1949 vid verkstäderna i Arboga. Dessa projektiler kallades i Sverige för ”robotar”. Robotmuseet i Arboga visar tidigare hemlig information från det gångna halvseklet. Detta är samtidigt en stor del av Arbogas industrihistoria. Här beskrivs vår robothistoria från den tyska V1-bomben fram till beväpningen på JAS. Detta innefattar ett 25-tal olika robottyper från alla tre vapenslagen
En tysk V1 robot utställd på Robotmuseet i Arboga.
De tyska robotarna inspirerade de svenska försvarsgrenarna till ett nytänkande. Marinen såg ”Lufttorpeden” som en variant till ”Vattentorpeden”, armén såg den som en variant till luftvärnet och flygvapnet som ett självstyrande flygplan med olika uppgifter. Enligt ÖBs order 1945 biladades ”Centrala Ledningen för samarbete beträffande reaktions- och raketdrift, CLR”. I mars 1948 döptes organisationen om till ”Försvarets robotvapenbyrå”. De första svenska försöksrobotarna var av typ 310 och 311 som var tekniskt sett kopior av den tyska V1 roboten. Den startade från en startramp med hjälp av en startraket och drevs sedan i banan av en pulsmotor.
Den 8 januari 1949 hölls ett sammanträde vid KFF Materielavdelning Robot (MR) där bland annat överingenjör Karl-Egon Lindsson CVA deltog där det diskuterades omedelbar tillverkning av robotar för försöksändamål, större serietillverkning för uppläggning av förråd för robotar samt löpande tillverkning för omsättning, översyn och reparation. Av sammanträdesprotokollet framgår att CVA diskuterades och där kan tillverkning ske förhållandevis ostört även under utrustningsperioder intill ett ev. krigsutbrott. CVA skulle sannolikt kunna upprätta en experimentverkstad samt bereda plats för en konstruktörsgrupp uppskattad till c:a 40 man.
I en skrivelse från KFF den 9/7 1949 anmodas Fort F att utreda möjligheterna att spränga ut utrymmen för en robotverkstad av storleken 10.000 m².
CVA kom från 1949 att bli centrum för utveckling och provtillverkning av svenska robotar. Ett stort antal typer utvecklades och tillverkades. Montering av robotar var en stor arbetsuppgift för CVA och som pågick t.o.m. Robot 04.
(CVA:s första verkstadsöveringenjör och stf styresman var flygdirektören av 2 gr. Karl-Egon Lindsson. Han började vid CVA den 1 februari 1946 och stannade till den 1 juli 1949, då han tillträdde befattningen som verkstadsdirektör vid Kungl, Armétygförvaltningen.)
CVA:s Robotavdelning var huvudverkstad (HVST) för samtliga FV-robotar och detta utgjorde en stor och säker plattform under årtionden. Den tekniska konsultverksamheten tog sin början 1961 och bestod av underhållsberedningar, Materielteknik, Mätteknik, systemanalys och Statistik.Övrigt.
Montering av robotar var en stor arbetsuppgift i Arboga likaså uppgifterna som Huvudverkstad. Robotar köptes även in från utländska tillverkare som Rb 24 Sidewinder, Rb 69 Red Eye Rb 68 samt Rb 27/28 Falcon som tillverkades på licens av Saab för vilka CVA blev Huvudverkstad.
Den 3 september 1982 fattades ett beslut om att robotverksamheterna vid Telub och FFV-U skall samordnas under FFV-U operativa ledning och bedrivas i en resultatenhet. Affärsverksamheten skall enbart bedrivas av FFV-U. Under överskådlig tid skall arbetena med robot och robotnära materiel göras såväl i Växjö som i Arboga.Robotar som det gjordes översyn på vid CVA.
- RB04 - flygburen radarsökande sjömålsrobot
- RB05 - flygburen radiostryd attackrobot
- RB15 - mark, luft och fartygsburen aktiv radarmålsökande sjömålsrobot
- RB24, RB24J - Sidwinder, IR styrd AAM
- RB27 - Huges Falcon, IR styrd AAM
- RB28 - Huges Falcon, radarstyrd AAM
- RB71- Skyflash, semiaktiv jaktrobot
- RB74 - AIM9L-sidewinder
- RB75 - Maverick, TV/IR styrd attackrobot
- RB98 - IRIS-T IR jaktrobot
- RB99 - AMRAAM, FAF jaktrobot
Allmänt om robotar
- En attackrobot är vanligen en flygplansburen robot avsedd för bekämpning av mål på marken eller till sjöss. Äldre typer av attackrobotar styrdes ofta av flygföraren mot målet med hjälp av en radiolänk. Moderna typer är vanligen försedda med målsökare som automatiskt styr roboten mot målet.
- Sjömålsrobotar avfyras från fartyg mot sjömål. Förekommer mest som medelräckviddsrobotar och långräckviddsrobotar. Sjömålsrobotarnas tillkomst har medfört att även små båtar kunde ha vapen som på långt håll kunde sänka stora fartyg. Målsökningen på robotar för långa räckvidder skedde oftast med aktiv radarmålsökare. Vid kortare räckvidder förekommer mest målsökare av IR-typ.
- Kustrobotar skjuts från land mot mål på havet. Räckvidden varierar från ca 100 km för de största ner till några km för de minsta robotarna. Långräckviddiga kustrobotar skjuts som regel från någon typ av fordon. Starten sker oftast med hjälp av krutraketmotorer medan drivningen i banan vanligen åstadkoms med en jetmotor. Roboten navigerar till en förutbestämd punkt, där målsökaren tar över styrningen av roboten mot målet. Korträckviddiga kustrobotar är som regel bärbara och skjuts från en lavett. Framdrivningen sker som regel med en krutraketmotor. Styrningen kan ske med en semiaktiv lasermålsökare eller med trådstyrning som manövreras av skytten. Roboten avfyras från marken eller fartyg mot mål i luften. Den kan styras med kommandolänkar eller söka sig själv till målet med någon typ av inbyggd målsökare. Roboten konstrueras ofta för en speciell uppgift eller måltyp, och så att den kan bekämpa mål på hög höjd eller på lågt flygande snabba mål.
- En jaktrobot är en flygplansburen robot avsedd att bekämpa fientliga flygplan. Förekommer i en diffus kategoriindelning såsom; korthållsrobotar, mellanräckviddsrobotar samt långräckviddsrobotar. Korthållsrobotar styrs vanligen med målsökare av IR-typ och används mest i strid mot fientligt flyg. Mellanräckviddsrobotar styrs oftast med semiaktiv radarmålsökare. Långräckviddsrobotar styrs som regel med aktiv radarmålsökare kombinerad med kommandolänk. Jaktrobotar är numera huvudbeväpning på ett jaktflygplan. Med hjälp av flygplansradarn får flygföraren information om fientligt mål. När skjutvillkoren; avstånd, målvinkel, identitet, m m är uppfyllda avfyras roboten. Roboten går därefter till träff i målet. Robotarna skjuts från land eller helikopter mot pansrade mål.
- Lätta robotar har ca 3 km räckvidd och är bärbara. Tunga robotar har ca 6 km räckvidd och skjuts från marklavett, pansarbandvagn eller pansarvärnshelikopter. Roboten styrs i allmänhet automatiskt till siktlinjen, och skytten följer målet i kikare till träff. En del tunga robotar styrs av en målsökare i roboten. Robotarna kan också styras manuellt, efter avfyring håller skytten siktets hårkors på målet fram till träff. Styrsignalerna till roboten överförs då via tråd. Verkansdelen är speciellt anpassad för pansrade mål, ofta med riktad sprängverkan.
- En målrobot används vid övningsskjutning mot luft mål och skall i sitt uppträdande efterlikna ett fientligt flygplan eller en fientlig robot. Målroboten används som regel som bogserare till ett skjutmål med en lång lina. Målroboten startas från en ramp och styrs från en styrcentral. Efter fullgjort uppdrag tas målroboten ned med en fallskärm, och kan då användas på nytt. Målrobotar kan också starta och landa på ett flygfält.
Dokument som innehåller information om Robot
Flygvapnets transportabla radiolänkar 1948-2000 (8 MB) (F05/06 ) Författare: Göran Kihlström.
Strilsystem m/60 (6,5 MB) Författare: Örjan Erikson, Bengt Eklöf (F01/12)
Artiklar ur Flygvapennytt
Behovet av ny radarjaktrobot (nr 1/93)
Superstyrbara jaktrobotar och hjälmmonterade presentationssystem (nr 5/95 o 1/96)
Skapas en ny hotbild med nästa generation av kryssningsrobotar (nr 3/88)
Rb 05A - ett vasst beväpningsalternativ för Viggen ( nr 4/72)
RFN testar framtidens flygande vapen (nr 4/00)
Ny rysk robotjagare på prov i Östersjön - infångad av F 7 - Viggen (nr 5/95 o 1/96)
Artiklar ur TIFF
Robotmuseum i Arboga (nr 2/02)
Sjömålsrobotsystem 15 (nr 1/89)